Ja, det är mycket tankar som kretsar runt i mitt huvud just nu och ingenting är speciellt lätt.

Min så kallade pappa skickade ett kort till mig på min födelsedag men som kom fram i måndags pga förseningar med posten.

Men i alla fall, just nu vet jag inte vad jag ska ta mig till...

Han kommer och går precis som om jag skulle finnas kvar och vänta på han hela livet. Han har sårat och ljugit och jag klarar inte av såna människor egentligen.

Det finns så mycket frågor som jag har till denna mannen att jag redan nu vet att jag aldrig kommer att kunna få alla svar.

Det finns svar som jag säkert inte vill höra och liknande.

Men ibland så får man tåla att sanningen är hård.

Och jag hoppas jag får mina svar någon dag.

Varför allt blev som det blev?

Varför det tog 15 år innan vi hördes?

Varför?VARFÖR? VARFÖR?!?

Jag vet inte hur länge till jag kommer stå här och vänta på att du ska berätta, för jag tycker att nu har det gått 18 år, och jag har fortfarande inte fått höra sanningen...

Det har gått för lång tid.

Jag orkar inte det.

Jag orkar inte att du ska komma och gå som du vill och tro att jag alltid kommer finnas kvar här när du är redo.

Jag var redo för 3 år sedan, men nu börjar tveka om det verkligen är detta jag vill.

Jag klarar mig själv.

Jag klarar mig utan dig, för det har jag gjort dessa 18 år.

Jag behöver egentligen inte dig, men jag behöver svaren som du bär på.

Svaren som ingen annan kan ge mig.

Du har något som jag behöver, sanningen bakom allting.

När jag sitter och skriver detta så känner jag bara hur jag skulle vilja gråta...

Känna hur tårarna möter mina läppar.

Men jag kan inte, jag kan inte fälla flera tårar på grund av dig.

Jag kan inte visa mig svag.

Det fungerar inte så.

Jag vet att jag klarar mig, för det har jag alltid gjort.

Jag sitter juh här idag.

Jag vill egentligen bara krypa ner i sängen med täcket över huvudet och bara glömma dig, men något i mig säger att jag inte kan det.

Jag måste få veta svaren innan jag avslutar detta kapitlet.

Men denna boken som vi på började för ett tag sen, har inte många sidor kvar...

Så det är bäst att snabba på.

Men snälla, jag vet att du kommer läsa detta, och jag hoppas jag fick dig att tänka till och inse att sanningen måste fram och det är snart.

Väldigt snart!

Men nu ska jag avsluta denna texten, för det är ingen annan än du som kommer läsa detta och ta till dig.

Vill bara avsluta med ett tack till min mamma som har tagit både mamma och pappa rollerna, till min mamma som alltid funnits där.   

Mycket kärlek till den kvinnan!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu byter jag blogg!   Till akerhielm.blogg.se   Hoppas vi ses där    ...

God morgon sötnosar! Idag är det ingen dag som helst. Idag fyller min lillebror år, 10 hela år!     Så grattis hjärtat!     Idag blir det alltså tårta o paket   O så kommer kameran att vara i högsta hugg. Tänkte även passa på att berätt...

Hej min underbara läsare! Julen närmar sig med stormsteg men fortfarande har vi inte fått någon snö   Vad är det här? Tänkte börja berätta lite om vad som hänt dem senaste dagarna. I onsdags så var jag med S, vi möttes vid TC och jag fick reda...