Någon som faktiskt har sårat mig är min riktiga pappa...

Att han aldrig hörde av sig på 15 år gör ganska ont.

Att känna att han faktiskt inte bryr sig om mig.

Att känna att han faktiskt bryr sig mera om alkoholen och drogerna.

Det är saker som sårar mig.

Det sårar mig oxå att det var jag som fick ta första steget eftersom han ljög så mycket och sa att vi skulle ses och sånt, men aldrig dök upp.

Så det var jag som fick ta steget och åka hem till honom utan att han visste om det.

Ska man behöva göra så för att någon ska ställa upp och komma, när dem faktiskt har lovat det?

Detta är saker som sårar mig!