Jag kommer ta lite varje dag och berätta.
Men jag tänkte börja med min depprision som började när jag var 13 år gammal.

Jag skrev självmordstexter och dikter på löpandeband.

När jag var 13 år gammal lovade jag mig själv att jag aldrig skulle hinna fylla 18 år.

Dagarna och åren gick.
Livet var som en berg-o-dalbana.
Mycket dalar, men oxå rätt så mycket toppar.

En vecka innan min 18års dag, så grät jag inprincip varje dag, jag var helt krossad.

Jag var så rädd.

Jag skulle faktiskt fylla 18 år.

Jag som hade lovat mig själv att inte göra det.

Men där satt jag, jag skulle faktiskt fylla 18.

Bild från min 18års dag.

Dagarna går och ibland förstår jag fortfarande inte varför jag finns kvar.

Jag kämpar för varje dag som går, men ibland orkar jag inte mer.

Jag har inte satt någon ålder eller dag.

Jag dör den dagen som jag dör.

Det är inte mer än så.

Just nu känner jag att jag har inte speciellt mycket kvar att leva för.

Men ja, vad ska jag göra åt saken.

Jag vart 18 år iallafall.

I have the simplest taste.

I'm always satisfied with the best.

I had to fall
To lose it all
But in the end
It doesn't even matter

God morgon!
Hoppas ni mår bra, osvosv.
Nu ska jag dra på mig träningskläderna, gå ner o äta frukost och sedan ut o springa minst 4 km.
Får passa på nu när det är fint väder ute.

Så vi hörs sen.

Det är en mardröm, och jag vill inget annant än att vakna upp.
Vakna upp o inse att det bara var en mardröm.

Vakna upp och inse att allt är som förut.